Så många ord. Så många klagomål. Så mycket hat. 

Alla får vi någon gång ta skit, några mer än alla andra.

Tänk alla gånger jag tagit skit för att jag inte vågat försvara mig själv. Tänk alla ord som satt sig i mitt huvud och malt runt så jag blev galen på mig själv. Tänk alla gånger jag gett mig för att jag inte vågat säga emot.

Tänk alla gånger jag legat och gråtit i timmar för att jag än en gång låtit dom trycka ner mig.

Jag hade sämst självförtroende för att jag fick alltid höra dåliga saker om mig. Mitt utseende, mina kläder, mitt beteende osv. 

Allt detta har varit jättejobbigt för mig. I 8 år kunde jag inte stå emot, säga emot eller något överhuvudtaget. Jag lät mig själv tro att jag var allt som dom kallade mig. 

Men sen hittade jag en bra blogg & massa underbar vänner. Och nu går det upp.

Nu tycker säkert någon av er "Men åh, sluta prata om dig själv, själviska unge. -.-" 

Men faktiskt så har jag aldrig tagit upp min barndom på bloggen, eller mitt förflutna egentligen. Och det är inget som jag deppar över så mycket längre. Kanske om jag haft en skit dålig dag. 

Men ingen har ett perfekt liv, ellerhur? Och jag vill säga att, jag finns för er, mina läsare. Om det finns något ni vill snacka om så kan ni nå mig på Facebook (Sofia Cyrus Kaulitz) och på bdb och allt sånt där. För jag lyssnar.

Jag älskar att kunna hjälpa andra personer. Och har jag något eget problem för tillfället, så bara älskar jag att lyssna på andras problem. För då kan jag ibland må bättre själv och jag glömmer mina egna problem. 

Så, känn er fria att prata med mig om ni vill! 

Älskar er. <3