Jag säger alltid att kärlek inte har någon ålder, osvosv.

Men när det gäller mig och Tom, så tänker jag annorlunda. Jag hatar att det är 10 år mellan oss, jag hatar att han inte vet att jag existerar.

Jag säger alltid till Mickaela "Det kommer bli du och Bill. Ni är menade för varandra." och Mickaela är den enda jag säger så till, när det gäller Bill. För jag vet att det kommer bli dom. Jag vet att Mickaela kan göra Bill lycklig.

Men jag tror aldrig på när någon säger att det kommer bli jag och Tom. Varför?

Jag är 10 år yngre, jag tror inte jag kommer kunna göra han så lycklig som jag vill osvosv. Tom är mitt liv. Jag älskar honom mer än något annat. Jag kämpar varje dag för att få Tom, även om det inte visar något resultat än. Det gör ont att älska Tom så som jag gör, när han inte ens vet att jag existerar. Kommer han någonsin få veta att jag existerar eller kommer jag bara vara den tjejen som står där och är hopplöst kär i honom medans han går hand i hand med någon annan? Kommer jag vara den som bara tittar på när du ler mot den andra tjejen och jag vet att det är hon som bär ditt hjärta och inte jag?

Ja, jag har flera gånger försökt glömma mina känslor för Tom. Men det går inte, jag älskar honom bara mer. Varför blir det så? Jag vet inte.

Jag vill inte sluta älska Tom. Jag tänker fortsätta kämpa, och jag bryr mig inte om vad andra säger.